Forsta dagen i England

salladsutbudet pa marks&spencers pa gatwick

– Gillar du den boken, fragar kvinnan bredvid mig pa flyget och syftar pa min bok av en lararna jag ska ha pa matskribentkursen, som handlar om kinesisk mat fran scichuan. Hon barattar att hon last boken, och tycker att den handlar om den godaste maten i varlden. Jag sager att det verkar spannande, men att jag blir lite avskrackt alla skildringar av att ata hela kaninhuvuden eller grishjarnor. Sa fortsatter snacket och vi pratar om mat och vara upplevelser av England och Danmark, dar hon har besokt en van tillsammans med sin dotter. Nar jag berttattar om min resrutt for dagen sa rekomenderar hon mig att ta taget till Reading fran Gatwick och aka vidare till Penzance darifran, eftersom det blir bade dyrare och en omvag att aka via London. NJar vi har landat hjalper hon mig att kolla tagtiderna, sa att jag kan hoppa pa det tag jag har tankt i Reading och vara framme den tid som jag har sagt till min cs- vard. Allt ar frid och frojd tills jag ska kopa biljett och det ar dubbelt sa dyrt mot nar jag kollade upp det pa internet, over tusen spann kostar den billigaste biljetten. Jag har inget annat val an att kopa den, om jag ska komma fram och ha nagon bestamd plats att sova idag, men det kanns surt en lang tid efterat. Dessutom stresskoper jag ett simkort som jag hoppas ska kunna ge mig internet till paddan, men som visar sig inte passa. Jag borde ha lyssnat pa killen i kiosken som fragade flera ganger om jag verkligen skulle chansa och kopa ett som var gjort till ipads. Jada, hur manga olika versioner kan det finnas tankte jag. Tydligen manga. Ja ja, fem pund ar inte nagon stor formogenhet att slanga bort.

Nagon timme utanfor Reading borjade landskapet bolja upp och ner i mjuka kullar,och nar vi kom in i Devon var det verkligen sagolikt vackert, bara stora hagar som bredde ut sig med kor som gick och betade och verkade ganska nojda.
Brevid sparen vaxte bjornbarsbuskarna tatt, fulla med nastan svarta mogna bar och annu fler rosaroda som inte mognat an. Det vattnades i munnen pa mig vid tanken pa de barolockarpromenader jag ska gora under kursveckan.
Engelsmannen ar roliga med sina traditioner. Prick klockan fem borjar de resa sig i satena runt mig, och kommer tillbaka nmed pappmuggar med startk svart te och en kaka eller chokladbit, eller plockar upp medhavda smorgasar. Da ar det teatime.
Nar jag sjalv gar och koper en kopp och en pase chips, jag maste ju ata denna nationalratt atminstone en gang har, och sen ska ta ner min vaska fran bagagehyllan tappar jag den ratt pa bordet mellan vara fyra saten, sa att minst en kopp med te spils ut i knat pa en kille och over ett av satena. Men inga harda ord har inte, alla intygar mig att its alright och ler, om ann lite stelt nar jag springer till toaletten och hamtar papper och skamtar om att han kan fa smaka pa mitt te. Jag tankte att det kanske skulle bli en icebreaker for folk att borja prata med varandra, men nar bordet ar avtorkat, och en aldre man har erbjudit kvinnan mittemot sin tidning att sitta pa forsvinner alla in i sin egen varld igen.

_MG_8043

Landsbygden i Devon verkar i stort sett bara besta av dessa grana kullar och en dunge lovtrad har och dar, och pa vissa stallen har marken en intensiv rod farg. Plotsligt kommer en stad, som visar sig vara Exeter, staden dar jag ska ga av nar jag ska till kursen. Den ar sa tatbebygd att det ar svart att tro att flera mil av obebodd natur breder ut sig runtomkring. Jamna rader av likadana hus i rott tegel med de typiskkt engelska muromgardade sma tradgardarna pa baksidan ligger tatt tatt.
I nasta stund tittar jag ut over en gata med storre hus i pastellfarger som loper langst med sparet. Konstigt, det har ser verkligen ut som en kustort tanker jag. Nar jag tittar till vanster ligger havet ocksa dar, precis intill oss. Blekt och nastan svart att se i dimman, men anda dar. Det ar bara att Exeter ser ut att ligga en bra bit inne i landet om man tittar pa en karta. Det kanns som om jag har blinkat och hamnat i nagon paralell narniavarld. I nasta ogonblick ar vi tillbaka bland de grona kullarna och akrarna.

Nar vi har akt in i Cornwall far den regndisiga luften plotsligt ett rosagyllene skimmer, trotts att det inte ar solnedgang an, och jag tanker att det maste vara det beromda Cornwallljuset. Allting utanfor fonstret blir bade skarpt och mjukt och jag bara langtar efter att fa utforska de har omgivningarna pa ett annat satt en inklamd i en trang tagvagn.
I ovrigt var det basta pa taget tagvarden som ropade ut stationen, som lat gladare och gladare varje gang hon greppade micken, mot slutet borjade utropen med ett skratt som fick en att undra vad hon holl pa med for roligt. Kanske var hon pa vag hem och var valdigt glad for det.

Jag hade inte behovt oroa mig over risken att min vard inte skulle dyka upp, hon stod dar glad och valkomnande utanfor stationen.
Sen hade vi en jattemysig kvall hemma hos dem, men mer om det nasta gang.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s