Eurovisionsummering och signaturmat

Eurovisionfesten är över, och det är som att både Malmö och vädret andas ut. Strålande sol och stekande värme igår byttes mot ösregn och till och med hagel nu på morgonen. Det är ganska skönt att få ha en dag utan stress att man borde gå ut i solen, utan bara kan skrota hemma i pyjamas.

Men det har verkligen varit en fest de senaste veckorna, och jag tycker nog att Malmö har visat sin bästa sida. Det var en nästan overklig känsla igår när uppemot 20 000 personer fyllde upp varenda liten yta i Folkets park och unisont dansade och sjöng med till flera av låtarna. Magiskt. Visst, det är kommersiellt och klyschigt och inte världens mest kvalitativa musik. Men det är samtidigt internationellt, glatt och svängigt och människor från många olika grupper och länder har en anledning att vara på samma plats och kanske mötas och prata lite med varandra. Jag ser ingen anledning att vara emot det. Det kommer bli både lite skönt och ganska tomt nu när scenerna och We are one- affischerna plockas ner, tyskarna med de roliga hattarna åker hem och man inte ser män som håller varandra i handen på stan längre. Men det är ju inte särskilt långt att åka om jag vill uppleva allt igen nästa år.

Det har ju inte bara varit schlager och underhållning som Malmö har erbjudit under veckan, utan maten har också varit en viktig del konceptet. Fem signatursmaker har tagits fram av företaget Foodism för att representera Malmö och skåne som värdar: Chili, rabarber, fläder, äppelmynta och lakrits. Det låter gott allting tycker jag, förutom kanske den sista. Jag fick inte chans att prova smakerna förän igår när jag tog mig ner till Smaka på Skåne-stråket där små röda bodar var uppsatta och ett gäng utvalda restauranger serverade rätter med dessa smaker. Jag provade bara Drakmöllans munk med äppelmyntasocker och fläderkräm, rababer och körvel. Det var så gott som det låter. De andra rätterna var ocksp kreativa, men bland grissidor, korvar och tuppar fanns det bara ett vegetariskt alternativ och det var en ärtfalafel. Det var inte lockande nog för att vara värt 60 kronor i en stad där du kan få  falafel för 15 spänn.